Vårt Tellus-pussel

Att växa. Det kan naturligtvis betyda att man växer rent fysiskt. Och det gör de! Elever som är mellan 13-16 år, de växer så det knakar. I veckan hittade jag en gammal klassbild på mina nior. En klassbild från sexan. Tre av eleverna flinade gott åt hur små de var och hur barnsliga de såg ut. Tänk vad de förändras på bara tre/fyra år. En av grabbarna påpekade att jag inte har förändrat mig så mycket. En tankeställare om att det i tonåren händer en hel del mer än i ‘snart-fyrtio-åldern’.  🙂

Det som verkligen får mig att gå igång är bevisen för att de växer som människor. Det har inget med den fysiska aspekten att göra utan den själsliga! De tolkar, värderar, omvärderar och resonerar kring livets innehåll. Det är så häftigt att få vara del av denna resa! De är framtiden! Mitt uppdrag är att få dem att inse att de alla är viktiga för framtiden. De kommer att vara en viktig pusselbit i samhällets utveckling. Beroende på vilket fokus de har så kommer de att vara med och lägga framtidens pussel.

Någon kommer kanske att slåss för den hållbara utvecklingen. Någon kommer kanske att arbeta hårt för människors lika värde. Någon kommer kanske att fokusera på djurens rätt. Någon kommer kanske att utbilda sig till läkare. Några kommer kanske att flytta utomlands och arbeta. Någon kommer kanske att läsa till ingenjör. Någon kommer kanske att få jobb som målare. Några kommer förhoppningsvis att arbeta som lärare. Ingen av dem kommer att BLI något för de är redan allt! Kanske drömmer de om att arbeta med olika saker men alla är redan en viktig pusselbit i vårt fantastiska Tellus-pussel.

Advertisements

Jag fick en uppmuntran – den landade i mitt hjärta!

Jag tog en paus. En paus från twitter, facebook och bloggar. Min största energipåfyllning fick vila en stund så att jag kunde fokusera på här och nu. Så att jag kunde fokusera på annat är jobbet.

Utan att gå in i några detaljer så är det en ansträngd arbetsmiljö på skolan just nu. Som vanligt vill man helst inte dela med sig av tråkigheter utan bara skriva om det som är bra. Just nu är det tungt och då är ljusglimtarna få…och små. Jag märker hur jag tappar inspiration och gnista. Då behöver jag bli påmind. Det blev jag förra veckan.

Jag fick ett mail från en förälder som tackade för mitt engagemang. Hen ville ha lite hjälp med att tyda kunskapskraven och den ifyllda matrisen för att kunna hjälpa sitt barn att nå längre i sin kunskapsutveckling. En fröjd för mig som lärare – att få intresserade och engagerade föräldrars nyfikna och ärliga frågor. Tänk ändå vad ETT positivt och härligt hejarop kan göra. Så alla ni föräldrar som är nöjda med era barns lärare och vill uppmuntra dem – GÖR DET! Det har jag gjort i kväll. 🙂

#edcampboras – tankar efter kvällens intryck

Japp! Då var det gjort! Eftermiddagen blev bättre och mer givande än jag hade vågat hoppas på. Knappt 50 anmälda – jag tror att vi var 43 på plats. Wow alltså!

Tänk er två nervösa lärare i en tom lokal med en tom whiteboardtavla och numrerade bord. Vi vet att det är ca 50 lärare och skolledare anmälda. Vi har ingen aning om alla kommer och vi vet ingenting om vad de vill samtala kring. Tänk er bubblet och sorlet som uppstår när lokalen börjar fyllas. Alla är glada och uppriktigt tacksamma för en möjlighet att knyta kontakter, få ett ansikte på en twän eller bara lyssna på goda exempel från verksamheten i Borås Stads skolor. Tre rektorer var på plats! Tänk er energin i rummet där skolutveckling är huvudsyftet. Jag är så glad och faktiskt lite rörd över engagemanget som visats i kväll. Tänk vilka fantastiska människor det finns som varje dag arbetar för det bästa som finns – barn och ungdomar i skolan!

Jag och Hanna träffades lite innan och numrerade borden. Vi ritade upp ett schema på tavlan där vi markerade ut de tre sittningar vi hade bestämt att ha. Vi skrev ut fika- och mingeltid och la fram klisterlappar för dem som inte hade egna namnbrickor på sig. Det är alltid roligt med ett namn på ansiktet man samtalar med. 🙂

Här är vår tavla:

Jag fick många goda exempel med mig hem. Hanna Fjeld talade varmt om scripten i google drive, något jag redan börjat arbeta med och tycker är helt fantastiskt! Camilla Hedlund lyfta fram Sandgärdsskolans IKT-plan där de bland annat valt att undervisa alla elever i IKT. På så sätt ser de till att ALLA elever får det de har rätt till – modern teknik. Märta von Feilitzen delade med sig hur man kan arbeta med sociala medier i undervisningen. Att med sitt Instagramkonto kunna söka på t ex #kinesiskamuren och få upp autentiska bilder. Våra IKT-utvecklare Johnny Andrén och Cathrine Kristoffersson delade med sig av sina upplevelser från #BETT14 och nämnde även det viktiga arbetet att få med rektorerna i utvecklingsarbetet kring IKT. Det här är bara några exempel på alla bra saker som delades i kväll.

Min avslutande sittning handlade om Teach Meet! Vi får se om vi lyckas rodda ihop något till augusti. 🙂

Här är några av kvällens utvärderingar:

Tack alla ni som kom! Tillsammans gjorde vi kvällen till något riktigt bra!

#edcampboras 29 januari 2014

YEAH! I morgon är det #edcampboras som gäller! Jag är så himla taggad, pirrig och snudd på nervös. Min man frågade mig varför jag gjorde så stor grej av en vanlig konferens och jag fick självklart ett guldläge att få breda ut mina kunskaper, glädjekänslor och positiva tankar om just edcamp! 😉

– Tänk dig, sa jag och kände hur jag ångade igång, att jag istället för att sitta framför skärmen hemma och ‘prata’ skolutveckling nu ska få träffa några av dessa sköna kollegor och prata skola och undervisning i nästan tre timmar!!! Det kommer förmodligen också kollegor jag inte ens vet om att jag har. Fatta vilken lycka! 🙂

Jag och min underbara kollega Hanna har verkligen fått upp ögonen för hur många engagerade lärare Borås Stad har. Vi har fått ovärderlig hjälp av Utvecklingsenheten med både affischering, lokalbokning och fika. Jag och Hanna har egentligen bara försökt ragga dit folk.

I morgon smäller det! Självklart kommer blogginlägg efteråt!

Hasta la vista!

 

Projektplan

Nu är terminen igång ordentligt! Som vanligt är det fullt ös och tiden känns knapp. Eftersom jag är mentor i nian kommer det att bli ett stort pusslande för att få vårterminen att bli så bra som möjligt – för så många som möjligt. NP i fem ämnen, alla muntliga prov som ska planeras in (såg ett intressant inlägg på fb om skolor som samkör flera muntliga delprov under samma dag, det ska jag försöka lyfta som ett förslag hos oss), gymnasieval ska utföras, SYV ska bokas in flera gånger, skolresan ska planeras, avslutningsmiddagen ska utformas och däremellan ska vi hinna med lite ämnesinnehåll. 🙂

Jag har fått utrymme att driva ett projekt på skolan tillsammans med tre kollegor från hela f-9. Jippi! Min rektor lyssnade på mig och lät mig ta fram ett förslag på en projektplan som ska innehålla två delar:

* ett arbete för att få en mer likvärdig bedömning och att bygga en bank med elevsvar som visar olika kvaliteter. (Visst är det intressant att varje skola gör det här!)

* en plan för hur vi ska ha våra utvecklingssamtal. När? Vilket underlag ska vi ha? Vilka förberedelser krävs? osv.

Det ska bli spännande men jag inser också att det kommer att krävas en hel del av alla för att vi ska lyckas med de förväntade effekterna. Som tur är har jag fantastiska kollegor! 🙂 Vamos!

Min vision för 2014

Jag har verkligen grubblat det här lovet! Jag gick på jullov med en ganska uttömmande och uppgiven känsla. Hösten var något av det tyngsta jag har varit med om, arbetsmässigt. Sjukskrivningar och dålig arbetsmiljö kantades av konferenser med konstateranden av att alla tyckte det var tufft. Men istället för att rabbla upp alla saker som jag var missnöjd med tänker jag försöka mig på att skriva ner vad och hur JAG hade prioritet på min skola kommande termin, om jag hade varit rektor:

• Konferenser för skolutveckling. Det finns områden som tydligt visar på att utveckling måste ske. Jag hade valt två områden den här terminen. Det första området är: läsförståelsestrategier i alla ämnen. Ett projekt för att öka kunskapen hos alla kollegor så att vi arbetar språkmedvetet med eleverna oavsett ämne. Det här hänger så väl ihop med genrekunskap och det hade varit guld värt att få grotta ner sig i de olika texttyper som är återkommande i skolans värld. Vi skulle ha använt oss av cirkelmodellen som metod för att tydliggöra, få med alla elever och samla elevexempel som bank för framtida arbetsområden. Min vision är att satsa på läsningen nästa läsår där eleverna läser varje dag i skolan, oavsett ämne. Att ha strukturerade textsamtal. Det andra området är: betyg och bedömning. Vi skulle helt enkelt ha betat av kunskapskraven, ett och ett, för att diskutera relevanta uppgifter så att eleven kan träna specifika kunskapskrav, relevanta uppgifter som kan användas för mätning av kunskapskrav och olika tecken/bevis för att eleven har uppnått de olika kvaliteterna i kunskapskraven. Allt detta för att försöka tydliggöra vad som är målet, kunna tala om var eleven befinner sig och vart eleven ska. Det skulle innebära att vi skulle behöva diskutera hur vi ser på de olika kvaliteterna och betygsnivåerna. En oundviklig diskussion med tanke på hur olika vi använder dem. I all skolutveckling är det kollegiala lärandet viktigt. Alla måste vara bidragande till att utveckling ska ske. Det ska vara höga förväntningar från ledningen där alla förväntas komma till konferenser och delge tankar, tips, frågeställningar och problem kring sin egen undervisning. Goda exempel ska lyftas fram och eventuella brister bör ses som ett gemensamt utvecklingsområde.
• Struktur, planering och framförhållning: Terminens grovplanering ska vara lagd redan från första dagen. Det ska vara tydligt vem som ska göra vad och när det ska göras. I skolans värld är det överfullt med arbetsuppgifter och därför är det än viktigare med framförhållning och tydlig ansvarsfördelning för att minska risken för arbetsanhopning. Med framförhållning, struktur och höga förväntningar bidrar man till att fler blir aktiva. Alla ska komma väl förberedda till varje konferens, redo att bidra med sitt och öppna för att fungera som stöd och bollplank åt sina kollegor.

Mina två områden som handlar om struktur, innehåll och upplägg på konferenser är två grundstenar för att skolutveckling ska kunna ske. Jag upplever att skolutveckling sker i några enskilda klassrum men väldigt sällan i det stora kollegiet. För att det ska nå fler elever och ge resultat för måluppfyllelsen så behöver ALLA i kollegiet arbeta mot samma mål. Det är MIN vision för 2014!

Betyg och bedömning

Jag blir så provocerad, uppretade, glad och taggad på samma gång! Betygsnack! Snacket om kunskapskrav och olika bedömningar. Diskussionen om olika verktyg som används och olika sätt vi förmedlar dessa till eleverna.

I Borås Stad har vi Ping-Pong som lärplattform. Jag tycker att den fungerar ganska bra och det är grunden för min IT-användning i mitt arbete. Det går alldeles utmärkt att komplettera med andra bra digitala resurser men utgångspunkten är alltid PingPong.

I PingPong finns det en bedömningsmatris som kan kopplas på till varje grupp och ämne. Det är kunskapskraven från kursplanen och de är i-klick-bara så att de blir röda om eleven inte har uppnått E-kvalitet men gula om de är ‘halvt’ uppfylld och gröna om de är helt ifyllda för det specifika kunskapskravet. Det här har skapat oenighet bland kollegiet. (Yes! Det här gör mig glad och taggad! Det betyder att det sker skolutveckling för vi måste stöta och blöta, lyssna och argumentera men främst läsa på och reflektera.) 🙂

Att gulmarkera ett kunskapskrav skulle för mig enbart betyda att vi inte har arbetat med HELA kunskapskraven ännu och att det inte är HELT uppfyllt. Jag har kollegor som däremot anser att gulmarkering betyder att man NÄSTAN har nått kunskapskravet. Alltså som ett slags D eller B. (Det är nu jag istället blir provocerad.) 🙂 Faktum är att kollegor använder NP som ett ‘bevis’ för att man ska använda just D och B som mellanbetyg för uppnådda krav, för så är proven gjorda. Jag har alltså kollegor som i sin respons på inlämningar eller prov ger eleven ett D eller B för att hen NÄSTAN nått upp till ett kunskapskrav. Det blir således en femskalig mätsticka för enskilda uppgifter eller prov. För mig blir det svårt att ha betygsnack där jag ska visa eleven den sammanlagda matrisen där alla kunskapskraven finns med om jag ska ha D och B med som ‘kunskapskrav’. Visst är det klurigt?!

Jag har också stött på ett annat dilemma. Om jag har en elev som har haft C i svenska och vi nu har arbetat med ett visst kunskapskrav som vi inte kunnat mäta förut, och eleven missuppfattar/inte klarar uppgiften och alltså behöver komplettera för att visa sin förmåga, ska jag då helt plötsligt sätta F på den eleven eftersom eleven inte ens når E för just det kunskapskravet? Det känns ganska tufft med tanke på att det finns ytterligare terminer att arbeta med just det kunskapskravet. Hur tänker ni? Någon som vill utbyta tankar?