Att växa. Det kan naturligtvis betyda att man växer rent fysiskt. Och det gör de! Elever som är mellan 13-16 år, de växer så det knakar. I veckan hittade jag en gammal klassbild på mina nior. En klassbild från sexan. Tre av eleverna flinade gott åt hur små de var och hur barnsliga de såg ut. Tänk vad de förändras på bara tre/fyra år. En av grabbarna påpekade att jag inte har förändrat mig så mycket. En tankeställare om att det i tonåren händer en hel del mer än i ‘snart-fyrtio-åldern’. 🙂
Det som verkligen får mig att gå igång är bevisen för att de växer som människor. Det har inget med den fysiska aspekten att göra utan den själsliga! De tolkar, värderar, omvärderar och resonerar kring livets innehåll. Det är så häftigt att få vara del av denna resa! De är framtiden! Mitt uppdrag är att få dem att inse att de alla är viktiga för framtiden. De kommer att vara en viktig pusselbit i samhällets utveckling. Beroende på vilket fokus de har så kommer de att vara med och lägga framtidens pussel.
Någon kommer kanske att slåss för den hållbara utvecklingen. Någon kommer kanske att arbeta hårt för människors lika värde. Någon kommer kanske att fokusera på djurens rätt. Någon kommer kanske att utbilda sig till läkare. Några kommer kanske att flytta utomlands och arbeta. Någon kommer kanske att läsa till ingenjör. Någon kommer kanske att få jobb som målare. Några kommer förhoppningsvis att arbeta som lärare. Ingen av dem kommer att BLI något för de är redan allt! Kanske drömmer de om att arbeta med olika saker men alla är redan en viktig pusselbit i vårt fantastiska Tellus-pussel.