Vårt Tellus-pussel

Att växa. Det kan naturligtvis betyda att man växer rent fysiskt. Och det gör de! Elever som är mellan 13-16 år, de växer så det knakar. I veckan hittade jag en gammal klassbild på mina nior. En klassbild från sexan. Tre av eleverna flinade gott åt hur små de var och hur barnsliga de såg ut. Tänk vad de förändras på bara tre/fyra år. En av grabbarna påpekade att jag inte har förändrat mig så mycket. En tankeställare om att det i tonåren händer en hel del mer än i ‘snart-fyrtio-åldern’.  🙂

Det som verkligen får mig att gå igång är bevisen för att de växer som människor. Det har inget med den fysiska aspekten att göra utan den själsliga! De tolkar, värderar, omvärderar och resonerar kring livets innehåll. Det är så häftigt att få vara del av denna resa! De är framtiden! Mitt uppdrag är att få dem att inse att de alla är viktiga för framtiden. De kommer att vara en viktig pusselbit i samhällets utveckling. Beroende på vilket fokus de har så kommer de att vara med och lägga framtidens pussel.

Någon kommer kanske att slåss för den hållbara utvecklingen. Någon kommer kanske att arbeta hårt för människors lika värde. Någon kommer kanske att fokusera på djurens rätt. Någon kommer kanske att utbilda sig till läkare. Några kommer kanske att flytta utomlands och arbeta. Någon kommer kanske att läsa till ingenjör. Någon kommer kanske att få jobb som målare. Några kommer förhoppningsvis att arbeta som lärare. Ingen av dem kommer att BLI något för de är redan allt! Kanske drömmer de om att arbeta med olika saker men alla är redan en viktig pusselbit i vårt fantastiska Tellus-pussel.

Advertisement

Jag fick en uppmuntran – den landade i mitt hjärta!

Jag tog en paus. En paus från twitter, facebook och bloggar. Min största energipåfyllning fick vila en stund så att jag kunde fokusera på här och nu. Så att jag kunde fokusera på annat är jobbet.

Utan att gå in i några detaljer så är det en ansträngd arbetsmiljö på skolan just nu. Som vanligt vill man helst inte dela med sig av tråkigheter utan bara skriva om det som är bra. Just nu är det tungt och då är ljusglimtarna få…och små. Jag märker hur jag tappar inspiration och gnista. Då behöver jag bli påmind. Det blev jag förra veckan.

Jag fick ett mail från en förälder som tackade för mitt engagemang. Hen ville ha lite hjälp med att tyda kunskapskraven och den ifyllda matrisen för att kunna hjälpa sitt barn att nå längre i sin kunskapsutveckling. En fröjd för mig som lärare – att få intresserade och engagerade föräldrars nyfikna och ärliga frågor. Tänk ändå vad ETT positivt och härligt hejarop kan göra. Så alla ni föräldrar som är nöjda med era barns lärare och vill uppmuntra dem – GÖR DET! Det har jag gjort i kväll. 🙂

#edcampboras – tankar efter kvällens intryck

Japp! Då var det gjort! Eftermiddagen blev bättre och mer givande än jag hade vågat hoppas på. Knappt 50 anmälda – jag tror att vi var 43 på plats. Wow alltså!

Tänk er två nervösa lärare i en tom lokal med en tom whiteboardtavla och numrerade bord. Vi vet att det är ca 50 lärare och skolledare anmälda. Vi har ingen aning om alla kommer och vi vet ingenting om vad de vill samtala kring. Tänk er bubblet och sorlet som uppstår när lokalen börjar fyllas. Alla är glada och uppriktigt tacksamma för en möjlighet att knyta kontakter, få ett ansikte på en twän eller bara lyssna på goda exempel från verksamheten i Borås Stads skolor. Tre rektorer var på plats! Tänk er energin i rummet där skolutveckling är huvudsyftet. Jag är så glad och faktiskt lite rörd över engagemanget som visats i kväll. Tänk vilka fantastiska människor det finns som varje dag arbetar för det bästa som finns – barn och ungdomar i skolan!

Jag och Hanna träffades lite innan och numrerade borden. Vi ritade upp ett schema på tavlan där vi markerade ut de tre sittningar vi hade bestämt att ha. Vi skrev ut fika- och mingeltid och la fram klisterlappar för dem som inte hade egna namnbrickor på sig. Det är alltid roligt med ett namn på ansiktet man samtalar med. 🙂

Här är vår tavla:

Jag fick många goda exempel med mig hem. Hanna Fjeld talade varmt om scripten i google drive, något jag redan börjat arbeta med och tycker är helt fantastiskt! Camilla Hedlund lyfta fram Sandgärdsskolans IKT-plan där de bland annat valt att undervisa alla elever i IKT. På så sätt ser de till att ALLA elever får det de har rätt till – modern teknik. Märta von Feilitzen delade med sig hur man kan arbeta med sociala medier i undervisningen. Att med sitt Instagramkonto kunna söka på t ex #kinesiskamuren och få upp autentiska bilder. Våra IKT-utvecklare Johnny Andrén och Cathrine Kristoffersson delade med sig av sina upplevelser från #BETT14 och nämnde även det viktiga arbetet att få med rektorerna i utvecklingsarbetet kring IKT. Det här är bara några exempel på alla bra saker som delades i kväll.

Min avslutande sittning handlade om Teach Meet! Vi får se om vi lyckas rodda ihop något till augusti. 🙂

Här är några av kvällens utvärderingar:

Tack alla ni som kom! Tillsammans gjorde vi kvällen till något riktigt bra!

#edcampboras 29 januari 2014

YEAH! I morgon är det #edcampboras som gäller! Jag är så himla taggad, pirrig och snudd på nervös. Min man frågade mig varför jag gjorde så stor grej av en vanlig konferens och jag fick självklart ett guldläge att få breda ut mina kunskaper, glädjekänslor och positiva tankar om just edcamp! 😉

– Tänk dig, sa jag och kände hur jag ångade igång, att jag istället för att sitta framför skärmen hemma och ‘prata’ skolutveckling nu ska få träffa några av dessa sköna kollegor och prata skola och undervisning i nästan tre timmar!!! Det kommer förmodligen också kollegor jag inte ens vet om att jag har. Fatta vilken lycka! 🙂

Jag och min underbara kollega Hanna har verkligen fått upp ögonen för hur många engagerade lärare Borås Stad har. Vi har fått ovärderlig hjälp av Utvecklingsenheten med både affischering, lokalbokning och fika. Jag och Hanna har egentligen bara försökt ragga dit folk.

I morgon smäller det! Självklart kommer blogginlägg efteråt!

Hasta la vista!

 

Projektplan

Nu är terminen igång ordentligt! Som vanligt är det fullt ös och tiden känns knapp. Eftersom jag är mentor i nian kommer det att bli ett stort pusslande för att få vårterminen att bli så bra som möjligt – för så många som möjligt. NP i fem ämnen, alla muntliga prov som ska planeras in (såg ett intressant inlägg på fb om skolor som samkör flera muntliga delprov under samma dag, det ska jag försöka lyfta som ett förslag hos oss), gymnasieval ska utföras, SYV ska bokas in flera gånger, skolresan ska planeras, avslutningsmiddagen ska utformas och däremellan ska vi hinna med lite ämnesinnehåll. 🙂

Jag har fått utrymme att driva ett projekt på skolan tillsammans med tre kollegor från hela f-9. Jippi! Min rektor lyssnade på mig och lät mig ta fram ett förslag på en projektplan som ska innehålla två delar:

* ett arbete för att få en mer likvärdig bedömning och att bygga en bank med elevsvar som visar olika kvaliteter. (Visst är det intressant att varje skola gör det här!)

* en plan för hur vi ska ha våra utvecklingssamtal. När? Vilket underlag ska vi ha? Vilka förberedelser krävs? osv.

Det ska bli spännande men jag inser också att det kommer att krävas en hel del av alla för att vi ska lyckas med de förväntade effekterna. Som tur är har jag fantastiska kollegor! 🙂 Vamos!

Min vision för 2014

Jag har verkligen grubblat det här lovet! Jag gick på jullov med en ganska uttömmande och uppgiven känsla. Hösten var något av det tyngsta jag har varit med om, arbetsmässigt. Sjukskrivningar och dålig arbetsmiljö kantades av konferenser med konstateranden av att alla tyckte det var tufft. Men istället för att rabbla upp alla saker som jag var missnöjd med tänker jag försöka mig på att skriva ner vad och hur JAG hade prioritet på min skola kommande termin, om jag hade varit rektor:

• Konferenser för skolutveckling. Det finns områden som tydligt visar på att utveckling måste ske. Jag hade valt två områden den här terminen. Det första området är: läsförståelsestrategier i alla ämnen. Ett projekt för att öka kunskapen hos alla kollegor så att vi arbetar språkmedvetet med eleverna oavsett ämne. Det här hänger så väl ihop med genrekunskap och det hade varit guld värt att få grotta ner sig i de olika texttyper som är återkommande i skolans värld. Vi skulle ha använt oss av cirkelmodellen som metod för att tydliggöra, få med alla elever och samla elevexempel som bank för framtida arbetsområden. Min vision är att satsa på läsningen nästa läsår där eleverna läser varje dag i skolan, oavsett ämne. Att ha strukturerade textsamtal. Det andra området är: betyg och bedömning. Vi skulle helt enkelt ha betat av kunskapskraven, ett och ett, för att diskutera relevanta uppgifter så att eleven kan träna specifika kunskapskrav, relevanta uppgifter som kan användas för mätning av kunskapskrav och olika tecken/bevis för att eleven har uppnått de olika kvaliteterna i kunskapskraven. Allt detta för att försöka tydliggöra vad som är målet, kunna tala om var eleven befinner sig och vart eleven ska. Det skulle innebära att vi skulle behöva diskutera hur vi ser på de olika kvaliteterna och betygsnivåerna. En oundviklig diskussion med tanke på hur olika vi använder dem. I all skolutveckling är det kollegiala lärandet viktigt. Alla måste vara bidragande till att utveckling ska ske. Det ska vara höga förväntningar från ledningen där alla förväntas komma till konferenser och delge tankar, tips, frågeställningar och problem kring sin egen undervisning. Goda exempel ska lyftas fram och eventuella brister bör ses som ett gemensamt utvecklingsområde.
• Struktur, planering och framförhållning: Terminens grovplanering ska vara lagd redan från första dagen. Det ska vara tydligt vem som ska göra vad och när det ska göras. I skolans värld är det överfullt med arbetsuppgifter och därför är det än viktigare med framförhållning och tydlig ansvarsfördelning för att minska risken för arbetsanhopning. Med framförhållning, struktur och höga förväntningar bidrar man till att fler blir aktiva. Alla ska komma väl förberedda till varje konferens, redo att bidra med sitt och öppna för att fungera som stöd och bollplank åt sina kollegor.

Mina två områden som handlar om struktur, innehåll och upplägg på konferenser är två grundstenar för att skolutveckling ska kunna ske. Jag upplever att skolutveckling sker i några enskilda klassrum men väldigt sällan i det stora kollegiet. För att det ska nå fler elever och ge resultat för måluppfyllelsen så behöver ALLA i kollegiet arbeta mot samma mål. Det är MIN vision för 2014!

Betyg och bedömning

Jag blir så provocerad, uppretade, glad och taggad på samma gång! Betygsnack! Snacket om kunskapskrav och olika bedömningar. Diskussionen om olika verktyg som används och olika sätt vi förmedlar dessa till eleverna.

I Borås Stad har vi Ping-Pong som lärplattform. Jag tycker att den fungerar ganska bra och det är grunden för min IT-användning i mitt arbete. Det går alldeles utmärkt att komplettera med andra bra digitala resurser men utgångspunkten är alltid PingPong.

I PingPong finns det en bedömningsmatris som kan kopplas på till varje grupp och ämne. Det är kunskapskraven från kursplanen och de är i-klick-bara så att de blir röda om eleven inte har uppnått E-kvalitet men gula om de är ‘halvt’ uppfylld och gröna om de är helt ifyllda för det specifika kunskapskravet. Det här har skapat oenighet bland kollegiet. (Yes! Det här gör mig glad och taggad! Det betyder att det sker skolutveckling för vi måste stöta och blöta, lyssna och argumentera men främst läsa på och reflektera.) 🙂

Att gulmarkera ett kunskapskrav skulle för mig enbart betyda att vi inte har arbetat med HELA kunskapskraven ännu och att det inte är HELT uppfyllt. Jag har kollegor som däremot anser att gulmarkering betyder att man NÄSTAN har nått kunskapskravet. Alltså som ett slags D eller B. (Det är nu jag istället blir provocerad.) 🙂 Faktum är att kollegor använder NP som ett ‘bevis’ för att man ska använda just D och B som mellanbetyg för uppnådda krav, för så är proven gjorda. Jag har alltså kollegor som i sin respons på inlämningar eller prov ger eleven ett D eller B för att hen NÄSTAN nått upp till ett kunskapskrav. Det blir således en femskalig mätsticka för enskilda uppgifter eller prov. För mig blir det svårt att ha betygsnack där jag ska visa eleven den sammanlagda matrisen där alla kunskapskraven finns med om jag ska ha D och B med som ‘kunskapskrav’. Visst är det klurigt?!

Jag har också stött på ett annat dilemma. Om jag har en elev som har haft C i svenska och vi nu har arbetat med ett visst kunskapskrav som vi inte kunnat mäta förut, och eleven missuppfattar/inte klarar uppgiften och alltså behöver komplettera för att visa sin förmåga, ska jag då helt plötsligt sätta F på den eleven eftersom eleven inte ens når E för just det kunskapskravet? Det känns ganska tufft med tanke på att det finns ytterligare terminer att arbeta med just det kunskapskravet. Hur tänker ni? Någon som vill utbyta tankar?

TILLSAMMANS!

Igår träffade jag en mycket go’ vän och kollega Hanna Holmén Löfqvist för lite planering av #edcampboras . Det ska bli superspännande att se hur stort intresset för pedagogiska samtal och diskussioner är i Borås Stad! Vi har fått oerhört värdefull hjälp av Utvecklingsenheten med lokal, fika och affischering. Hanna och jag behöver endast fundera på innehåll och upplägg. Ni som känner till edcamp och vet hur det fungerar känner förstås till att själva innehållet står alla för tillsammans. Därför blir mitt och Hannas jobb inte så svårt. Vi förlitar oss på att lärare och skolledare i Borås kommer med många goda idéer om ämnen att lyfta vid det här första tillfället i Borås. 🙂

Läs gärna mer om edcamp här: http://edcamp.se/ 

Att ha en gemensam plats med utsatt tid där man får träffa lärare från andra skolor ser vi som en naturlig del av det kollegiala lärandet. Jag och Hanna saknar arenan för det utbytet och tar alltså saken i egna händer. Förhoppningsvis kan fler bli taggade av detta och hålla den pedagogiska facklan brinnande.

Hanna och jag arbetar inte på samma skola eller stadium vilket är värdefullt för mig. Oavsett vilka ämnen eller åldrar på eleverna vi arbetar med så händer det något när vi träffas och skapar tillsammans. Jag går alltid från våra träffar fylld med ny energi och nya perspektiv på mina tankar. Det har fått mig att fundera på varför det är så. Eller snarare varför jag inte känner så oftare med kollegorna på min arbetsplats. Jag har kommit på att följande har stor betydelse:

• Med Hanna väljer jag själv vilka frågor jag tycker är intressanta. På min arbetsplats blir det oftare fokus på praktiska spörsmål och mindre fokus på det pedagogiska samtalet. Vanligt på skolorna?
• Vi har samsyn kring BFL och vikten av att ha det som grund för undervisningen. BFL ‘försvann’ från min arbetsplats i och med att projektet tog slut. Rektor prioriterar inte tider på fortsatt samtal.
• Vi har samma inställning till det kollegiala lärandet – tillsammans blir vi bättre! Det du gör är bra och förgyller någon annans undervisning. Dela med dig! Jag saknar forumet på min arbetsplats där det är en självklarhet att lyfta de goda exemplen för att utvecklas tillsammans. 
• Vi vill påverka skolan och dess utveckling! Genom att bjuda in till #edcampboras gör vi NÅGOT. 🙂

Hoppas vi ses på #edcampboras! Mer information om detta kommer inom snar framtid!

Gör om – gör rätt, Susanne!

Jag har nu påbörjat responsen av reportagen. Det fungerar alldeles utmärkt att köra en skärminspelning där texten och olika kvaliteter visas samtidigt. Jag använder mig av matrisen som finns i Fixa texten! En superbra matris specifikt för just reportage. Problemet ligger alltså inte i tekniken eller innehållet i matrisen. Det är arbetet innan dess som är det viktiga.

När jag sitter och ger respons märker jag hur lätt jag glider över till att ge respons på ‘fel’ saker. Det blir rörigt och inte lika tydligt som jag hade tänkt mig. Vi har gått igenom uppgiften, tittat på vilka förmågor som ska tränas och vilka kunskapskrav som ska uppnås. De har skrivit ett utkast och min uppgift är att ge eleverna respons på sina texter så att de kan gå vidare. Jag ska tala om vad som är bra, hitta bevis för att texten håller en viss kvalitet och sedan ge tips på vad de kan göra för att utveckla texten så att den når nästa kvalitet. Busenkelt i teorin! Ursvårt i praktiken!

Jag kommer på att jag ångrar att vi inte tillsammans, innan skrivandet påbörjades, satte samman en matris för arbetet. Nu är det jag som ‘äger’ matrisen och jag får lägga ner onödigt mycket tid på att förklara de olika kvaliteterna. Nästa gång ska vi tillsammans arbeta fram en matris för området. Hur ser ett reportage ut som är på första nivån? Vad kan vara tecken på att ett reportage har utvecklats till nästa nivå? Vad skulle kunna vara kännetecken för ett reportage som håller högsta kvalitet? DÄR har jag det! Med det grundarbetet kommer responsen att bli bra! 🙂 Gör om – gör rätt, Susanne!

 

#digiskol – Utmaningar får mig att må bra!

Dagen började med halsont och ingen röst. Eleverna var snälla och anpassade sig till situationen. De njöt nog av att jag var tyst en hel lektion. 🙂

Mina nior skriver just nu reportage i svenskan. Vi har bakat ihop litteraturhistoria med tidningstexter och det är superspännande att se reportage växa fram där man t ex kan läsa om en journalist som träffar Karin Boyes barnbarn som berättar att Karin lärde sig att läsa redan som femåring.

Att först bada i olika reportage, titta på de specifika ingredienserna som ett reportage ska ha och sedan tillsammans göra en disposition över hur ett reportage om en författare skulle kunna se ut, har nu resulterat i att alla elever har lämnat in sitt första utkast. Jag har nu en vecka på mig att ge respons och försöka lotsa eleverna vidare i sin utveckling så att de nästa vecka kan skriva vidare och förhoppningsvis få till riktigt intressanta och proffsiga reportage!

Nu till min första utmaning! Jag har satt upp mål att jag ska försöka hitta ett sätt att ge respons med hjälp av skärminspelning där jag kan ha kunskapskravet bredvid texten och direkt visa på bevis för olika krav som uppnåtts och krav som skulle kunna uppnås med vidare utveckling av texten. Det ska bli spännande och jag inser att jag eventuellt behöver ägna en del timmar i helgen för att få till det. Det är nämligen så att många nya saker (alla?) tar betydligt längre tid för mig än jag någonsin räknar med. Jag återkommer naturligtvis med resultat efter avslutat arbetsområde.

Min andra utmaning fick jag idag av vår IKT-utvecklare Johnny som inte håller tillbaka med sina ifrågasättanden. Precis det jag behöver! Han ifrågasätter varför jag gör eller inte gör vissa saker. Varje gång jag träffar Johnny får jag nya tankar och jag märker att jag också ställer mig själv frågan varför. Dagens möte fick mig att tänka på att jag alldeles för sällan har/tar tid att samtala med någon om vilka val jag gör i min undervisning. Mötet med Johnny bidrog till utmaningen att VARJE lektion i spanska med sjuorna (som har iPads) ska innehålla något som gör att de måste logga in på vår lärplattform PingPong. Jag ska bryta min relation med min whiteboard-tavla helt under dessa lektioner och endast använda dator, iPad och projektor. Yes! En självklarhet egentligen. Tack Johnny för att du vågar ta i, ifrågasätta och visa mig det självklara! 🙂